Ljus i Guds hus och sådant där typ.

Publicerad 19.02.2014 kl. 08:42

I will be your something old, new, borrowed, blue

Publicerad 18.02.2014 kl. 23:55

Naket.

Publicerad 28.01.2014 kl. 22:01

“Out of all the things I’ve lost, I miss my mind the most.”

Det är konstigt. Och det är allt jag kan säga. Att allt är hemsktväldigtjättemycket konstigt.

Men det är okej, jag har mina katter i alla fall.

Publicerad 25.01.2014 kl. 06:57

Jag hoppas vi möts igen en vacker dag min vän.

Trots allt.

Publicerad 20.01.2014 kl. 23:21

Det kvittar, det kvittar, det kvittar. Jag kan visst kvittra.

Jag har haft en jäkla underlig ångest hängande över mig de senaset två veckorna, hjärtat har slagit för fort och hjärnan snurrat sig åksjuk. Och jag vet faktiskt inte varför just nu, så plötsligt och starkt. Stress mest, antar jag. Ett hav av val att försöka orka simma över.

Det har alltså mest varit isolation och fosterställning med täcket virat hundra varv runt det ynkliga lilla knyttet som gestaltat mig. Största delen av tiden har jag sovt. Till skolan drog jag mig faktiskt varenda dag, även om det bara var för att mållöst ströva runt med tomhet i blicken några timmar enbart i syftet att visa livstecken och lektionsnärvaro.

Men det känns som det släppt nu, till största del. Jag trivs inte här, orkar inte med allt tomt som är här. Min värld just här, just nu. Det meningslösa. Känslan av hopplöshet i mig, den som tränger fram ur många andras blickar här med. Men jag ritar igen, utan skenande hjärta. Klottar mig fram bland nya tekniker och försöker våga mig på det där farliga redskapet som känns till vid namnet pensel(jävelsomaldrigvillgörasomjagvill).

Struntar i att tänka och förstå. Tar bort all press, skiter i om jag inte duger eller räcker till. Om jag är en pinsam nolla på alla plan. Låter det kvitta. Bara är. Bara klottar. Andas. Tar pauser. Kryper ihop på bäddmadrassen jag slängt på golvet för att slippa ligga ensam i sängen och tänka, tänder ljusen i dom tomma vinflaskorna och drömmer mig bort från kylan och allt det trista. Gör vad jag kan av det jag har. Är mig själv, följer mitt eget huvud och känner stadigheten i benen igen. Fokuserar på bara mig, för det är vad jag behöver just nu.

Publicerad 20.01.2014 kl. 20:24

Söndag.

''Du är snygg ikväll.''

''Tycker du? Äh, det säger du bara...''

''Nej då, jag menar det verkligen. Jag är ju inte ens full ikväll.''

Det var som om tiden hade stannat där i den där mörka krogen. Samma gamla möten i samma gamla rökrum. Killar och tjejer från två år bakåt, med samma mål och tankar som då. Det var skumt. Lite sorligt.
Publicerad 07.01.2014 kl. 19:52

Det är klippt nu.

''Dina långa lockar förtrollar folk.''

''Jag har klippt av dem.''

Det är protest och det är överlevnad. Att kontrollera det lilla man kan. Förnya sig själv då man tröttnat på det gamla, då det inte längre räcker till.

''Jag kanske är redo för allt igen då det växt ut..''

Publicerad 02.01.2014 kl. 06:03

Hon med lite för kort kjol.

Jag är klädd i svart från topp till tå. Kjolen är kort och strumpbyxorna lite håliga. Ser mig i spegeln. Visst har jag förändrats. Det är inte längre tjejen som hatade sina ben och nojjade över sina höfter som tittar tillbaka på mig. Det är någon ny, någon lite spännande och annorlunda. Någon jag inte ännu helt känner. En halvfrämmande figur som tycks ha växt fram under de senaste månaderna.

Hennes blick säger mig att hon är påväg, att det går framåt men att målet ännu är okänt. Den säger mig också att den här tjejen kommer att vara trubbel, hamna i trubbel och borde akta sig innan hon bränner sig. Innan allt blir kaos. Hon vet det själv. Hon har insett vad hon kan ställa till med och åstadkomma om hon vill, men hon är inte ännu medveten om varför eller hur. Vad det är med just henne. Något som gör henne oberäknelig, skrämmande för henne själv och svår för folk i hennes omgivning. Den konstant föränderliga konstanten. Hon ingen lyckas klura ut fullständigt.

Efter en liten stund slår det mig att blicken vacklar, som om samma gamla osäkerhet kunde komma tillbaka gånger tre om någon får se henne för djupt i ögonen. Hon är rädd, visst är hon det. Modet finns, men hon behöver hjälp på vägen. Någon eller något som med mild hand styr henne åt rätt håll. Problemet är att hon inte lärt sig be om hjälp ännu. Lärt sig att göra sig helt sårbar. För rädd för att allt ska komma tillbaka om hon släpper taget för mycket. Så hon fortsätter ställa till det, gömma sig bakom sitt lilla vindskydd av oberäknelighet. En liten stund till. Från och till.

Men hon är inte hopplös. En dag kommer hon vara där. Den gnistan lyckas jag fånga upp bland all förvirring i hennes blick. Ge henne lite tid så kommer hon ha samlat ihop sig, fått grepp om sin egen styrka och vilja. Vara stark och säker, ha koll på sig själv. Veta vad hon kan göra med allt det nya som sprudlar i henne.

Publicerad 08.11.2013 kl. 21:04

Snart.

Publicerad 20.08.2013 kl. 01:29

Det sorliga är att varje saga har sitt slut.

Publicerad 14.08.2013 kl. 18:21

Efterlängtad ledig vecka.

Publicerad 12.08.2013 kl. 15:28

Slutet är nära nu.

Min gudson fyllde hela ett år i måndags. Vart försvann det året? Tyckte jag precis var på hans dop.

Så där annars har jag blivit kallad tant fler gånger än vad som känns bekvämt, börjat gilla det där med att städa i takt till stereon och sudoku:ar min väg mot ett förtidigt åldrande.

Hej, jag heter Maria och hör hemma på åldringshem. Snart stickar jag väl sockor och hallucinerar om barnbarn jag inte har.

(Fast vet ni vad, det är fredag.)

Publicerad 02.08.2013 kl. 14:44

Tog en nostalgitripp igenom arkivet:

''Men nu ska jag vända uppmärksamheten mot det juridiska hållet. Diskussionen går kring om Tarja Halonen har ''kaffepojkar'' inlåsta i källaren eller inte.'' 13.01.2012

''Jag är ca fyra månader från att bli 18 men känner mig mest som en man mitt i medelålderskris med ölmage och gles hårväxt. Desperat efter omväxling, trött på sin vardag och villig att sälja sin högra njure för att bli 20 igen. Fast nu är ju jag inte av det manlig könet, jag har inte ålder för att inneha ölmage, min hårväxt är endast skandinaviskt tunn och det är två år kvar innan min 20-års dag. Hejsan hoppsan, fallerallera.'' 25.12.2011

''Steg upp 13:30 idag, min dygnsrytm tog ett flyg till Afrika och glömde att köpa en returbiljett. För att få ihop pengarna till en biljett hem tvingas min dygnsrytm nu att sälja sig vid gränden bakom ett skabbigt motell och leva i en container för pappersinsamling. Allt i hopp om att en dag se mig igen.'' 14.01.2012

''Allt kändes mest som en skrämmande tydlig Déjà vu. Tog en titt på det nya schemat och funderade vad tusan gymnastik är för något.'' 09.01.2012

''...Efter mycket om och men hittar man något som går för sig så man drar på sig det, sätter sig vid datorn igen och kommer på att ''nej det här kan jag ju inte ha på mig''. Så börjar allt om igen. Sedan är man mycket utmattad och ändå aldrig klar. Det är därför man ska ligga hemma hela dagen.

Och nu då ni vet hemligheten om hur jag klär på mig måste jag tyvärr förgöra er.'' 05.01.2012

''Men vet ni vad? Det är förfärligt kul att vara glad har jag lärt mig efter alla dessa år.'' 21.08.2012

Publicerad 02.08.2013 kl. 07:52

Sentimental själ med för mycket sprall i benen och ett virrvarr av tankar snurrandes i huvudet. 
En del kallar mig Maria, andra Mimmi.
 

Kategorier

Senaste kommentarer

21.04, 22:50Inte längre nitton, part 2. av Longboard all the way.
27.01, 21:27Snö är ju lite roligt. av Åbobruden
28.05, 06:45Ett rum och katt, förmånlig hyra. av Ryggsäcksbruden
20.02, 16:08Det är kaos att växa upp. av Nachos